Mollys klass håller på att samla in pengar till en klassresa. Från barnen har jag inte märkt något som helst engagemang. När Molly och en kompis pantade burkar, behöll de pengarna själva. Men annat är det med föräldrarna. Det mejlas hit och dit och det görs listor över vilka barn som har samlat in si och så mycket. Och så kommer det mejl som säger att det är osmakligt med sådana listor och mejl som försvarar samma listor, tillsammans med återkommande uppmaningar om att ”pusha” på sina barn att samla in pengar. Det är underhållning på hög nivå att följa denna mejlkorrespondens och detta föräldraengagemang, men någonstans ställer man sig frågan vilka det egentligen är som ska åka på resan? Och är det någon som ska ”pusha” för resan så borde det väl vara den som ska åka på den?
Skollagen säger att man inte får betala annat än mycket små summor till en klasskassa. Det är bra tycker jag, då slipper de föräldrar som egentligen inte har råd känna pressen. Så är det i alla fall tänkt. Men istället gör man allt för att kringgå den här lagen genom att hitta på en massa aktiviteter som ändå går ut på att föräldrarna ska betala. För någon månad sedan ordnades ett disco för klass 5a och inträdesavgiften var, håll i er nu, 150kr!
När ett klassdisco för elvaåringar kostar mer än inträdet på Berns (dyrt ställe i Stockholm), borde varningsklockorna ringa. Jag är säker på att dessa initiativ tas i all välvillighet, av föräldrar som egentligen helst skulle betala för resan rakt av, för att slippa allt jobb. Men det är barnens resa och finns inte engagemanget hos dem, så ska de heller inte få åka tycker jag. En klassresa är ingen rättighet.
Enligt min mening finns det bara ett väsentligt syfte med en klassresa: Att stärka sammanhållningen. Sen kan man fråga sig om en resa har den effekten eller om det bara blir ett tillfälle för de som känner sig utanför att känna sig ännu mer utanför, men det är en annan fråga. Vad som däremot är säkert är att när föräldrarna tvingas betala 150kr i inträde för sitt barns disco, eller att baka kakor och tårtor för att nästa dag köpa tillbaka dem själva, då är det någonting som är sjukt.
Då är måttet så att säga rågat, om man vill hålla sig till bakningstermer.
